Tobbes blogg

Bilder och berättelser från min resa genom livet.

Midsommar

Så hade det äntligen blivit midsommar det här året. Ett helt hus hade hyrts vid Utsiktens Turistgård, belägen intill Indalsälven, i Liden, Medelpad. Utsikten över Indalsälven och de omgivande bergen är verkligen bedårande, och namnet på stället är synnerligen väl valt. Här har samlats, förutom brudparet, föräldrarna Evert, Berta, Gunnar, Gunvor, mormor Anna, farmor Zenobia, farmors bror Svante, syskonen Stefan, Ove, lillpojken Fredrik, två år och ett dragspel...

Bröllopet ägde rum i Lidens gamla kyrka, vackert belägen på ett lid ned mot älven. Prästen vigde de tu, lite störd av den livlige tvååringen, som hellre än att sitta still i kyrkbänken ville upp i predikstolen. Mormor Berta fann på råd och plockade fram en godispåse. Synd bara att den prasslade så förfärligt. Nå, vigda blev brudparet till slut och prästen inbjöds att delta i festmåltiden. Han tackade, till vår stora förvåning, nej, och det blev naturligtvis ett samtalsämne sedan vid måltiden. Bakom kyrkan fanns en sommaräng, som den här dagen stod i full blom. Brudgummen bestämde var bilden skulle tas och fotografen hade bara att lyda order...

Vid måltiden kom det fram att prästen tillhörde de s k gammalkyrkliga och ogillade att par skaffade barn innan giftermålet. Enligt dessa hade vi levt i synd i två år och det hade fått prästen att tappa aptiten. Inte gjorde det oss någonting, det blev lite mer mat över till oss andra...

På eftermiddagen, kvällen och en stor del av natten fortsatte sedan festligheterna i den fina, vita stugan. Brudparet tog en lång promenad efter älven för att få vara för sig själva en stund. När de återvände var dragspelsmusiken i full gång. Svante spelade så svetten lackade. Framemot småtimmarna, när innehållet i flaskorna var urdrucket, blev det nog två låtar spelade samtidigt. Mycket finurligt egentligen. På det viset hann han med att spela hela repertoaren på halva tiden.

Till slut tystnade dragspelsmusiken, liksom fåglarna i skogen. I fjärran kunde man höra en ugglas hoande, och lyssnade man väldigt noga hörde man det svaga bruset från älven där nere i sin fåra. Natten var på väg att glida över till dag när bröllopsparet äntligen fick komma samman i det finaste sovrummet. Snart sova de alla, ackompanjerade av en och annan snarkning.

På återseende

Torbjörn

Inlagt 2014-04-14 12:03 | Läst 2390 ggr. | Permalink