Tobbes blogg

Den lilla engelska sportbilen

I pausen kände jag en dragning i vänsterarmen och när jag vrider på huvudet så ser jag att H står där prydligt uppklädd. Vi kallar honom vanligtvis för P men han är döpt till H, om han nu är döpt d v s. Jag är också prydligt uppklädd. Förmodligen kavaj, byxor, skjorta och slips. Kanske jag t o m har kostym. H har en snygg kostym på sig, den ser ut att vara nyinköpt. Vi är båda på dans på Folkparken i Gävle och årtalet är förmodligen kring 1970. Vår klädsel är på intet sätt iögonfallande. Klädkoden var så här på den tiden. 

Jag undrar naturligtvis varför H dragit mig i vänsterarmen. H är ingen jag direkt umgås med, han är flera år äldre än jag. Kom Torbjörn, säger han. Jag har något jag vill visa dig. Inte har jag någon större lust att följa med honom just då, för jag blev precis avbruten i min spaning när han drog mig i armen. Efter en viss tvekan följer jag ändå med honom. H pratar lite tillgjort och överdrivet korrekt där vi går tillsammans mot utgången. Det som han vill visa finns alltså utanför Folkparkens stängsel. Han leder mig mot parkeringen och snart står vi framför en sådan där liten, engelsk sportbil. Han öppnar bägge dörrarna och ber mig stiga in. Jag har precis köpt den, säger H. Den är verkligen fin, berömmer jag. Begagnad men i fantastiskt fint skick. 

Han berättar ytterst detaljerat om bilens förtjänster och jag lyssnar ganska så förstrött. Det är ju annat som drar. Så ber H mig att öppna handskfacket. När jag öppnar luckan tänds ett par, små lampor och jag ser ett pyttelitet barskåp uppenbara sig. Det är klätt i rött tyg. Där finns små glas nedsänkta i bottenplattan och vid ena sidan ligger två små whiskyflaskor i varsin hållare. Jag tar loss en av flaskorna och häller upp ett glas till oss var. Medan vi dricker förhör sig H om vad jag har för mig. Jag berättar att jag flyttat till Uppsala och studerar på universitetet. Jag får inget riktigt grepp om vad H säger att han jobbar med, och jag vill inte fråga heller. För jag vet. Han jobbar tvåskift på sågen i Norrsundet. Jag har själv jobbat där några somrar och sett H på avstånd. Kanske vet H att jag vet. Vi dricker ur våra glas och sedan sitter vi tysta där i den lilla engelska sportbilen. 

H vill imponera på mig, det har jag ju förstått hela tiden. Men nu känns det på något vis som om magin, spelet är över. Mer finns inte att säga och i bakgrunden hör jag orkestern spela upp till dans igen. Vi kliver ur den lilla engelska sportbilen och går tillbaka till dansbanan. 

H har jag inte sett sedan dess.

En gråmulen och kylig novemberdag står jag och tittar på entrén till f d Folkparken i Gävle. Tror inte entrén låg här 1970 utan längre ned t h i bild. Varför det inte får heta Folkparken längre vet jag inte. Parken låter lite fjuttigt, Folkparken har en helt annan klang. Trots fjuttigheten i namnet framkallar platsen minnen från en tid som varit. Här utanför bjöd mig H att stiga in i hans nyinköpta, lilla engelska sportbil.

På återseende

Torbjörn

2014-11-17 19:44   tomazon

Vilken härlig berättelse. Att du minns ett sådant möte med såna detaljer, det är imponerande. Själv minns jag knappt vad jag gjorde igår...

Ha det gott!

mvh Tommy

Svar från pic-tor 2014-11-17 20:43

Ibland rinner det till Tommy. Fast några minnespixlar var jag nog tvungen att "laga" :).

2014-11-17 20:42   Ingemar Svensson

Mycket trevlig och underhållande historia. Jag blir bara så himla nyfiken på vad det var för en engelsk sportbil, märket alltså:)?

Svar från pic-tor 2014-11-17 20:45

Om jag minns rätt så var det en MG.

Ingemar Svensson 2014-11-17 20:50

Ohh, nu blir jag än mer nostalgisk, jag sålde ju min för 3 år sedan, och har redan preppat en kort blogg om den till på fredag denna veckan:)

Svar från pic-tor 2014-11-17 20:55

Vad spännande Ingemar. Det inlägget ser jag fram emot.

Ingemar Svensson 2014-11-17 21:16

Det är inget 'tunkt' bloggande, bara lite saknad:)

2014-11-17 21:20   DanneWest

Kul läsning Tobbe och det är härligt med gamla fina grejer inkl Folkparker!

Svar från pic-tor 2014-11-18 13:42

Tack Dan. Folkparken var (är?) en fin idé.

2014-11-17 22:28   Marianne Bengtsson Rosander

Ja, där har jag haft såååååå mycket roligt i mina dar. Det som var synd var att sista bussen hem på lördagarna gick tjugo över 12, så man missade alltid den sista roliga timmen. Ibland hade jag tur och fick sova över hos någon kompis, men oftast så blev det 12.20 bussen.
Härlig historia du berättar.
Marianne

Svar från pic-tor 2014-11-18 13:45

Tack Marianne. När det var som roligast skulle man passa sista bussen hem. Visst var det så. Ibland fick jag låna syrrans lägenhet på Hälsingegatan. Vi hade det kämpigt vi som bodde ute i provinserna :).

2014-11-18 01:07   Margareta Cortés

Minnen från en svunnen tid, ibland ljuva och någon gång bitterljuva men det är märkligt vilka minnen en Folkpark kan väcka. Mina lite borttonande minnen från en Folkpark är från då jag bara var runt sju och bodde i Ångermanland. Men jag behöver bara höra ordet Folkpark eller se en gammal sådan för att den speciella stämningen och det lite högtidliga av att fått följa med dit ska väckas.
Härlig berättelse du hade från din Folkpark.

Svar från pic-tor 2014-11-18 13:51

Tack så mycket Margareta. Jag tror att de flesta i vår ålder har minnen från någon av Sveriges alla folkparker. Mängder är de artister, popband, orkestrar mm som uppträtt där och som betytt så mycket för väldigt många människor. Apropå Ångermanland så var ju Kornsjö Strand väldigt populärt ett tag och Yngve Forsells orkester var väl stammisar där. En kompis och jag tältade på en åker där i slutet av 60-talet bara för att få känna av atmosfären :).

Margareta Cortés 2014-11-18 14:32

Mitt Ångermanlands folkpark var i Forsmo och jag var lite för liten för att komma ihåg vilka band som spelade men stämningen minns jag ändå. Flyttade därifrån 1957 så det är mågra år sedan. Var tillbaka på besök för t å år sedan och minnena sköljde över mig.

2014-11-18 13:23   Khalad

Underbart fin berättelse läser den med stort nöje flera gånger, tack Torbjörn!/ Björn T

Svar från pic-tor 2014-11-18 13:52

Tack så mycket Björn för de uppskattande orden. Det värmer i höstmörkret.