Tobbes blogg

Bilder och berättelser från min resa genom livet.

Gesällen/ Porträtt i farten

Han hoppade av cykeln i farten, pekade på min kamera och jag förstod att han ville bli fotograferad. Han talade ett språk jag inte kunde, och jag vet inte vem det är. Med gester kunde vi ändå göra oss hjälpligt förstådda. Några knäpp, och sedan hoppade han på cykeln och for vidare. En underlig känsla kom över mig. Vem var han? Hur kan jag nå honom?

Ibland händer det att människor jag möter vill att jag ska ta en bild. Vid sådana tillfällen brukar jag fråga om de vill ha mitt visitkort så att vi kan komma komma överens om hur bilden ska levereras. En del vill inte ta emot mitt visitkort och det gör mig konfunderad. Varför ber de om att bli fotograferad och sedan struntar i att ordna så att de kan få bilden sänd till sig? Hur agerar ni i sådana här situationer?

Kanske är den här pojken flykting från Syrien, eller rom? Jag har ingen aning. Han kom cyklande och tvärstannade när han såg min kamera. Han talade inte engelska, bara sitt eget språk, som jag inte kunde placera.

Ett porträtt rakt ut i cyberrymden. Utan mottagare. Jag hoppas ändå att du någon gång i framtiden kan fånga upp det och spåra det till mig.

På återseende

Torbjörn

Inlagt 2015-10-14 00:00 | Läst 2294 ggr. | Permalink

2015-10-14 00:40 gorred

Ett väldigt fint porträtt. Och håller med, en lite underlig situation. Har aldrig mött den själv. //GöranR

Svar från pic-tor 2015-10-14 09:17

Tack Göran. Ja, situationen var verkligen underlig, men jag hoppas ändå att bilden en dag når fram till sin mottagare.

2015-10-14 09:32 Margareta Cortés

På resor utomlands så möter jag ofta det som du beskriver, en del verkar aldrig ha blivit fotograferade förut och andra är väl medvetna om att de sedan kan få se sig själva i displayen och är helt nöjda med det. Men om någon i Sverige vill bli fotade så vill de oftast ha bilden sedan. Men en bra bild fick du och det skulle inte förvåna mig om ni stöter på varandra på nägot annat sätt också. Slumpen brukar ofta upprepa sig.

Svar från pic-tor 2015-10-15 11:57

Tack Margareta. Den digitala bilden finns väl över hela världen vid det här laget, och ett porträtt på en människa väcker kanske inte lika stor sensation som det en gång i tiden gjorde. Man önskar ändå att man kunde ge den man fotograferar en pappersbild på direkten. Det finns små, bärbara skrivare men det blir ändå klumpigt att bära med sig sådana överallt. Jag mötte den här killen på Hälsingegatan så jag får väl hålla mig i de kvarteren så kanske jag stöter på honom igen.