Tobbes blogg
Gesällen/ Signal- och komplementfärger och den viktiga leken
Starka s k signalfärger, t ex rött, kan ibland ställa till det i bilder. De kan stjäla uppmärksamheten från övriga element och färger i bilden och den upplevs som orolig. Men komplementfärger förstärker varandra och intrycket blir mer balanserat. Rött går väldigt bra ihop med grönt, de färgerna gifter sig bra med varandra som man brukar säga.
Det är bra att ha barnasinnet kvar så länge det bara går, och leka kan man göra även som vuxen. Många äldre spelar boule för nöjes skull, men en del tävlar och tar leken på allra största allvar
Att fotografera barn är en känslig sak, och det händer väldigt sällan att jag gör det. Mina barn och barnbarn har jag naturligtvis tagit massor av bilder av, men de stannar i familjealbumet. Barn som leker kan annars bli väldigt bra bilder. De är ofta helt inne i sin värld och tar leken på allra största allvar. Naturligtvis får man inte vara i vägen för deras lekar utan visa respekt för vad de håller på med. Men, som sagt, i dag känner jag ett motstånd, fast man ibland får se fantastiskt roliga krumsprång. Går jag igenom mina tusentals bilder så finns där ytterst få bilder på andras ungar (mina barn, andras ungar ) :).
En man i min ålder kan lätt få en otäck stämpel på sig. Det är naturligtvis förskräckligt, men vi lever just nu i dessa tider.
På återseende
Torbjörn





Vilken tur det finns rött!!!
Jo, visst kan man ta en diskussion och eventuellt visa upp sitt visitkort, men då går samtidigt spontaniteten i fotograferingen bort. Barn är ju så snabba och spontana, med plötsliga infall, och det är ju det man vill fånga. För mig känns det knepigt det där. Rött är oftast en tillgång i bilden, men inte alltid.
Hej Torbjörn igen... =)
Spontaniteten måste man förstås behålla...jag tänkte mig mer att man kunde ha visitkorten i bakfickan om det uppstår någon diskussion eller undran varför du har fotograferat...
God kväll!
Ska tänka på det Lena. Hur gör du själv?
Jag gör olika. Min grundinställning är dock att är jag på allmän plats så har jag rätt att fota, även andras barn. Sedan är det upp till situationen...ibland känns det mindre ok...då låter jag bli att fota förstås. Eller fotar, ger dem jag fotat ett STORT leende och försvinner sedan fort som bara den....
Men det har hänt flera ggr om jag får misstänkta/arga blickar att jag berättat vem jag är och gett ut min adress hit till bloggen, visat på min mobil t.ex. Det där med enkla visitkort har jag länge tänkt på själv att skaffa, just för att det kanske skulle vara kul för den man fotar att få se bilden om den hamnar i min blogg...
Jag är dock medveten att det där med att gatufota barn kan vara knepigare för herrar.