Tobbes blogg

Bilder och berättelser från min resa genom livet.

Gesällen/Tigrinnan dör medan jag dricker mitt eftermiddagskaffe

"Hon svalkar sig i sjön i den indiska hettan. Det här är bekanta trakter för henne. Hennes revir, med det övergivna fortet. Reviret som hon en gång blev av med till sin egen dotter. För en tid sedan var reviret utan härskare och hon kunde återvända. Dottern som för några år sedan födde en kull drog i väg och lämnade de halvvuxna ungarna. Hon kom aldrig mer tillbaka.....

Det känns skönt här i vattnet men nu är det dags att kliva upp. Hon gör ett försök att ta sig upp för den lilla branten på stranden, men glider tillbaka i vattnet. Först på tredje försöket lyckas hon ta sig upp. Och nu ser man den utmärglade kroppen. Bakkroppen är platt och hoptryckt som om alla muskler helt förtvinat. Med mycket stor ansträngning lyckas hon kravla sig en bit från sjön. Bakbenen verkar inte lyda längre. Hon är 19 år gammal tigrinnan, snart 20. Det är ovanligt att tigrar blir så gamla. Hon har fött fram fyra kullar, vilket också är ovanligt. De flesta tigrar orkar endast med två, högst tre kullar. Hon stannar upp och skakar till lite grand. Sedan lägger hon sig platt ned på marken. Om några minuter är hon död.

Filmaren har följt henne ända sedan hon var ung, och det verkar som om de känner varandra mycket väl. Hon har många gånger passerat endast några få meter från jeepen där han sitter helt öppet med sin kamera. De utbyter blickar och så passerar hon helt lugnt förbi. I dödens ögonblick finns han där hos henne. Vi får se de grumliga ögonen och den tandlösa munnen. Hon håller på att svälta ihjäl. Det var länge sedan hon orkade jaga ifatt något byte, och bristen på tänder gör det också omöjligt att döda det. Många äldre rovdjur dör av svält.

Ny rycker hon till några gånger och så är det slut.

Det här är inte någon vanlig tiger. Genom filmarens filmer är hon känd över hela Indien. Man lägger henne på en bår täckt av lakan och blommor. Bärarna bär henne till det väntande bålet. På vägen dit kommer människor fram och strör ytterligare blommor över båren. Många har samlats vid bålet. Några företrädare för landets regering håller tal. Som jag nämnde är det här ingen vanlig tiger. Hon är älskad av alla. Även de människor som bor intill hennes revir. I livet var hon så praktfull med en ovanlig täckning i form av en gaffel i ansiktet."

Ja, det var en mycket fin och gripande naturfilm från Indien. Av vördnad för det fina djuret ställde jag ifrån mig kaffet på soffbordet. Här passade det inte med kaffesörplingar. Jag offrade det varma kaffet för något större.

Annars så försöker jag bli av med en efterhängsen bihåleinflammation. Är inne nu på femte veckan. Det verkar inte hjälpa med enbart nässpray. Har därför inte varit ute så mycket under den här tiden. Jag bor på tredje våningen och när fotolusten blir för stor går jag ut på balkongen, eller öppnar köksfönstret, och tar lite bilder. Det blir förstås mest samma och samma. Förskolorna nedanför balkongen eller tallarna och husen nedanför köket.

Här har jag låtit min Hasselblad med Fomapan 200 jobba. Säger nog tack och adjö till den filmen. Den är för ömtålig och blir så lätt repig.

På återseende

Torbjörn

Inlagt 2018-01-22 19:11 | Läst 1708 ggr. | Permalink