Tobbes blogg
...och sedan gick vi till bonden och köpte mjölk...
En sommar åkte vi och hälsade på Allan och Sylvia. De bor i Allans barndomshem i Vånsjö, Uppland. Där kan man göra många roliga saker. Man kan gunga, åka på gräsklipparen, klättra på Vånsjöåsen, som ligger på Allans ägor, och så kan man gå till bonden, bara en kort bit från där Allan bor, och köpa mjölk. Allan har inte längre några djur och det mesta av marken är utarrenderad. En liten bit har han kvar där han kan plöja, harva, så och skörda. Jag har hjälpt honom att plöja en gång och det var inte så lätt. Det kräver sin bonde.
I den stora björken hänger gungan. I bakgrunden den gamla tvättstugan.
Att få köra åkgräsklipparen tillsammans med Allan är kul
På våren lyser Vånsjöåsen lila av alla backsippor
Uppe på åsen har man en fin utsikt över lador, åkrar och bäcken som meandrar fram över landskapet.
...och sedan gick vi till bonden och köpte mjölk...
Det här är bilder från sommaren 1979 och det var analog kamera och diafilm som gällde. Inte Kodachrome den här gången, troligen ngn från Agfa. Färgerna har hållit rätt så bra, men inte lika bra som Kodachrome. Bl a himlen var lite svår att få rätt några gånger.
Att skanna sina gamla bilder är som att knyta ihop det gamla med det nya. Jag har allt samlat i Lightroom och det underlättar överblicken.
På återseende
Torbjörn






Det var nog Agfa CT18, som jag också använde tills det blev Kodachrome II.
Jag har aldrig använt Kodachrome 64.
Tack för att du visar dem här.
Med många vänliga fotohälsningar från Erik.
Hälsningar Torbjörn
Tack Gunnar. Längs Öre älv har jag åkt några gånger och jag har ofta stannat ovanför hembygdsgården i Örträsk och beundrat den vackra utsikten. Barndomens somrar bär vi med oss hela livet.
Tack för kommentaren Björn. Jag kan ibland ångra att jag inte skaffade en kamera tidigare än 1969. Brorsan och syrran hade var sin mycket enkla men i övrigt fanns inga kameror i min familj. Jag köpte en kamera till min far på 70-talet men då var vi barn utflugna sedan länge. Att se tillbaka på sitt liv utan bilder till hjälp måste vara en plåga. En stor tomhet. Bilder bekräftar och skänker mening.
Tack Johan. En fin stund i livet var det.
Vånsjöåsen besökte jag faktiskt i förrgår. Jag vet inte om det var naturreservat då när dina bilder togs, men nu är det ett sådant. Ett fridfullt ställe! Och jag tog en nästan likadan bild som din nummer 4.
Ha det gott! /Thomas
Tack Thomas. Man undrar om kommande generationer kommer att ha likadana minnen från barndomen som vi har. Tror inte det, sådan är utvecklingen. Ja, Vånsjöåsen är ett fint ställe med sina backsippor och gigantiska enbuskar. Flera filminspelningar har gjorts här genom åren. Fint att åsen numer är naturreservat. Då kan man hoppas att folk slutar med att gräva upp backsippor.