Tobbes blogg

Astaire, den svartvite eleganten

Har precis sett en dokumentär om Fred Astaire. Vilket dansfenomen denne man var. Oöverträffad enligt många. Han hade det trögt i början av sin karriär. Såg inte särskilt bra ut. För stora öron bl a. Kunde utseendemässigt inte mäta sig med Hollywoodstjärnorna. Han kunde dansa och röra sig någorlunda tyckte man. Men knappast agera och sjunga. Den bilden av honom skulle dock med tiden förändras och han utvecklades till en enastående dansare, men även sångare och skådespelare. Hans filmer med Ginger Rogers blev oerhört populära över hela världen. Han var ytterst noga med dansstegen och han tränade i månader med sina partners (hade flera, inte bara Rogers).

Han var mycket noga med att kameran skulle vara stilla medan dansarna rörde på sig. Allt för att skickligheten och perfektionen hos Astaire och partnern skulle synas. Han var mycket tunn, inte alls så atletisk som t ex Gene Kelly var. Men man undrar var han fick styrkan och balansen från? Den var något enastående.

Varför skriver jag det här om Fred Astaire? Jag är inte särskilt intresserad av dans. Men jag uppskattar goda prestationer och skickligt hantverk. Oavsett vad saken gäller. Dans, foto, idrott, musik, måleri etc. 

Man såg de här filmerna för länge sedan på TV. Det var innan färg TV kom och allt sändes i svartvitt. Det svartvita framhävde det drömlika i Astaires filmer och det såg verkligen snyggt ut. Det tycker jag än i dag.

När han blev äldre tog skådespeleriet över och han dansade mera sällan. Han blev även här mycket skicklig. En sann mästare.

Tyvärr är han nog bortglömd av de flesta som växer upp i dag. Detsamma gäller många andra gamla mästare inom andra genrer. Synd tycker jag. Vi behöver ständigt påminnas om deras storhet.

Vad har den här bilden med Astaire och hans dansande att göra? Inte mycket kan tyckas. Men kanske en slags robusthet och balans? Elegans kanske rentav? Bordet och stolarna står stadiga mot marken trots nedtyngda och snedlastade av snö. Gjutjärn står pall för det mesta. Dessutom gör det sig bra på bild. Bäst i svartvitt. Precis som Astaire.

Detta om Fred Astaire.

På återseende

Torbjörn

2024-01-11 16:59   alf109

Gillar generellt filmerna från den eran och skådisarna som verkligen kunde sina saker. Fred Astaire var som du skriver ett fenomen. En annan film som jag har ett svagt minne av som var en av farsans favoriter (men färg) hette "Genom eld och vatten".
/Affe

Svar från pic-tor 2024-01-11 22:19

Förstår att din far gillade Esther Williams bättre än Fred Astaire. Det kanske inte bara berodde på att filmen var i färg.