Tobbes blogg

Bilder och berättelser från min resa genom livet.

Holger

Holger är min morbror. Han bor i Ockelbo och är min ende kvarvarande släkting från föräldragenerationen på både min pappas och mammas sida. För en tid sedan besökte jag och min bror honom för att visa resultatet av den släktforskning sonhustruns far bedriver.

Holger 1

Vi var väldigt spända på vad Holger skulle säga. Till min brors och min stora förvåning säger han inte så mycket. Han kände till en del naturligtvis men inte så mycket som vi hade trott. Det pratades inte så mycket om släkten när jag växte upp sade han. Det var inget samtalsämne helt enkelt på den tiden. Han blev dock väldigt glad när vi tillsammans följde släktens ursprung. Det är inte så lätt att släktforska på människor i Ockelbo eftersom kyrkböckerna brann upp i samband med branden i kyrkan 1904.

Holger 2

Vi sitter i köket och dricker kaffe tillsammans medan Holger berättar om tider som varit. Som barn tillbringade jag, mina syskon och kusiner många somrar hos Holger och Märta på Nyåbron, som gården heter. Här hjälpte vi barn till i slåttern, åkte hölass och trampade hö i ladorna. Nu står granskogen tät på de åkrar Holger plöjt, harvat och sått med sin älskade häst Docka och senare med den också älskade traktorn "Grålle". För den som inte vet så är Grålle ett välbekant öknamn för en 50-tals traktor av märket Ferguson.

Holger 3

Holger hämtar nyckeln till ladugården och vi går in och minns när hästarna stod och trampade i stallet, hönsen kacklade i hönshuset, den väldiga tjuren kastade med skallen över båset (han var bara sällskapssjuk, säger nu Holger), korna som råmade tyst och stilla medan mjölkmaskinen tömde de stinna juvren och kalvarna som kivades i båset. Kalvarna som så begärligt slickade våra fingrar.

Holger 4

Det är fina minnen och vi är alla mycket tacksamma över att vi fått tillbringa så många somrar på Nyåbron.

 

På återseende

/Torbjörn

 

Inlagt 2010-09-21 18:38 | Läst 7682 ggr. | Permalink
Snyggt jobbat Torbjörn. Riktigt snygga vardagsporträtt, kryddade med en bra berättelse
Svar från pic-tor 2010-09-21 18:57
Tack Micke, vad roligt att du gillar porträtten på morbror Holger.
Otroligt fina porträtt på Holger! Å jag fick "flashbacks" från min egen barndom:-) En fin text har du också skrivit. /Anna
Svar från pic-tor 2010-09-21 19:39
Hej Anna och tack så mycket för dina positiva ord. I min generation finns det nog många som har liknande barndomsminnen som jag skriver om.
Fin historia och framför allt jättefina portätt! /Tommy.
Svar från pic-tor 2010-09-21 20:11
Tack Tommy. Vad trevligt att du gillar min lilla berättelse och porträtten på min morbror Holger.
Väldigt bra och intresannt inlägg och med fina bilder till.
Gillades verkligen av mig.
Mvh Micke
Svar från pic-tor 2010-09-21 20:41
Tack så mycket Mikael. Kul att du gillar min lilla illustrerade berättelse.
Trevlig berättelse och fina bilder. Jag tror att detta med ursprung och barndom tenderar att bli viktigare för oss med stigande ålder.
-affe
Svar från pic-tor 2010-09-21 21:55
Tack Alf för dina vänliga ord. När man blir äldre har man ju lagt så mycket bakom sig och det finns tid för reflektion och eftertanke. Det som är tråkigt för mig är att så många negativ från min uppväxt är borta. Jag har bett min bror att genomsöka alla vrår i hopp om att något kommer fram.
Vilka fina bilder!!!!!!! / lena E
Svar från pic-tor 2010-09-21 23:18
Tack så mycket Lena för ditt hejdlösa utrop :).
Fint reportage och fina bilder på Holger, gillar den första där han har sockerbiten i munnen.
Svar från pic-tor 2010-09-21 23:25
Tack Pia-kristina. Kul att du gillar bilderna på Holger. Som du ser så dricker han "på bit" som många gamla gjorde förr. Hade man ingen sked tillgänglig gick det lika bra med en sockerbit på tungan.
Kära minnen och mycket fina bilder. Känner för din berättelse då jag själv tillbringade mina lov på ett släktbruk i Halland.
/Stephan
Svar från pic-tor 2010-09-21 23:30
Tack för dina vänliga ord Stephan. Ja, tiden som vi barn tillbringade hos Holger och Märta på Nyåbron under så många somrar har för alltid etsats sig fast i våra minnen. När vi träffas så pratar vi nästan alltid om den här tiden. Trots allt arbete så fanns det alltid tid att sitta ned en stund och prata med alla som kom för att köpa mjölk.
Vilken fin porträttserie! Man kan undra hur Holger känner det inför granåkrarna och den tomma ladugården. Mycket slit har förstås kommit till ett slut, det var inte nådigt att driva en liten gård förr i tiden. Men mycket förlorades när slitet var slut också. Ack ja, jag har liknande minnen från en liten gård i Västergötland, fastän jag inte var släkt med gårdsfolket. Man är glad över dessa minnen, när det nu inte finns möjlighet att uppleva något liknande längre.
Svar från pic-tor 2010-09-23 18:12
Holger var länge arrendator på gården och blev erbjuden att köpa stället när bolaget gjorde sig av med arrendegårdarna. Förmodligen ingick bara gården i köpet och bolaget planterade skog på den tidigare odlade marken. Det är klart att det måste ha känts jobbigt med tanke på allt slit som lagts ned under så många år. Den fina utsikten från gårdsplanen är något som jag saknar. Nu ser man bara en kompakt vägg av granar. I början kan jag tänka mig att Holger saknade alla djuren. Han är en sann djurvän och månade mycket om sina djur.
Tack Ernst Göran för din kommentar.



(Visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver


Lägg till

Tidigare blogginlägg