Tobbes blogg

Tankar på startlinjen

Jag har ofta funderat på vad idrottsmän tänker på när de står på startlinjen. De med stort självförtroende tänker naturligtvis positiva tankar och ser inom sig bilder på hur de springer ifrån de övriga i fältet. De med litet självförtroende oroar sig kanske för att bli skadad, att bli instängd eller att inte ha med toppstriden att göra. Många idrottsmän lägger i dag ned mycket tid på mental träning där mycket går ut på att skapa och behålla positiva bilder av de egna prestationerna och att vara bäst när det verkligen gäller.

För snart två veckor sedan var det en tävling i cykelcross i Kungsträdgården. Jag ställde mig vid startlinjen och studerade cyklisternas ansiktsuttryck inför starten. Här kunde man avläsa hela skalan från ängslan, längtan bort någon annanstans till full förtröstan. Så här tolkar jag några av de tävlandes tankar precis innan loppet.

Det här kommer att gå åt skogen

Kedjan kommer att hoppa av

Killarna kommer att köra ojuste mot oss tjejer

Vilken fin vecka vi hade på Gotland

Det här vinner jag lätt

Startskottet går och alla kämpar för att få bra positioner på den trånga banan. Alla kämpar och sliter, men det är bara en som kan vinna.

På återseende

/Torbjörn

2010-11-10 19:15   Micke Borg

Jag tror att du prickat in tankarna helt rätt Torbjörn :)

Svar från pic-tor 2010-11-10 21:34

Ja, något rätt kanske jag har ;-).

2010-11-10 19:36   EGW

Hehe, jag kommer att tänka på en av de första tjejloppen på Djurgården i Stockholm. Inte för att jag tror att deltagarna var så nervösa, det var nog mer en fest. Men alla ansiktsuttrycken!

Dina funderingar om vad som kan röra sig i tankarna hos de tävlande är för festliga!

Svar från pic-tor 2010-11-10 21:43

Det är ju betraktarens privilegium att fritt få tolka vad han/hon ser i de tävlandes ansikten ;-). Jag har själv idrottat mycket i min ungdom så jag vet nog en del om vad som kan röra sig i huvudet hos en idrottare. Nu finns det ju förstås skickliga maskhållare som inte avslöjar någonting för motståndarna och de har alltid ett litet övertag. Här är ju Björn Borg ett strålande exempel.