Tobbes blogg
Några porträtt på bandyälskare och så ett par som fått glädjefnatt
När jag går på något idrottsarrangemang brukar jag ofta fotografera publiken. De är för det mesta så inne i vad som sker på planen att de inte märker mig. Porträtten kan därför vid sådan här tillfällen bli ganska avspända och naturliga. När jag var på SM-finalen i bandy i söndags blev det några bilder på mina närmaste läktargrannar. Efter matchen blev det massvis med bilder på lyckliga spelare och supportrar.
Programmet studeras noga innan matchen börjar
Nylagd make up
Upphetsningen stiger
Spänt följer han spelet på banan
Full koncentration
Glädjefnatt
Vinteridrotten lider mot sitt slut och av de stora arrangemangen återstår det svenska finalspelet i ishockey och därefter en bra bit in i april VM i ishockey. Då har allsvenskan i fotboll redan spelat några omgångar. För oss fotografer är det ju säsong året om men nog lär det bli lite intensivare arbete nu ute på gator och torg, bland snödroppar och tussilago i rabatter och dikeskanter. Ljuset ska åter segra för ett tag. Låt oss alla utnyttja det på bästa sätt.
På återseende
/Torbjörn







Absolut inte. Bandy lockar alla åldrar, liksom även jazz. För ett par år sedan var jag på en konsert med Svend Asmussen i Uppsala. Kompbandet bestod av unga musiker och Svend menade att det var det absolut bästa gäng han spelat med. Så visst finns det en hel del unga som spelar jazz men de får kanske inte så stort utrymme i media. Hur jazzpubliken ser ut i dag har jag inte så mycket hum om.
Det finns många oerhört fina yngre jazzmusiker i Sverige. Och här också. Men deras publik är enligt min erfarenhet sällan särskilt ungdomlig. Detta enligt min egen erfarenhet. Och jag tycker det är lite tråkigt. Men det kanske är på väg att ändra sig.
Dina bilder är bra! Du har inga skrupler med att publicera dessa närbilder på främmande människor som inte vet att de hamnar på INTERNET...? ;-) Jag är lite feg på det måste jag erkänna. Har gjort det vid något tillfälle, fast de har inte varit så här närgående.
Hej Rauni. De här människorna stod alldeles intill mig på läktaren och jag fotograferade helt öppet. Hade de protesterat det minsta hade jag raderat direkt på minneskortet. Porträtten är ju inte på något sätt förnedrande för personerna utan är helt naturliga. Sådan här fotografering har ju förekommit i många herrans år. Kul att du i alla fall fick några bilder på din pappa :-).
Tack Kurt. Närheten har jag förstärkt ytterligare med beskärning.
Ha de' bra//Kurre
Tack så mycket Kurre. Man kan få intressanta porträtt på publiken när de har tankarna på annat håll. En del är väldigt engagerade medan andra i stället är inbundna och spända. På bandyfinalen var jag SAIK-supporter bland andra SAIK-supportrar så fotograferingen gick lätt.