Tobbes blogg

Den fotografiska resan. Huvudfåra eller biflöde?

Just nu råder ett visst mått av förvirring och vilsenhet. Det gäller mitt fotograferande. Var hör jag egentligen hemma? När jag går igenom mina bilder spretar det åt många håll. Det är natur (inkl makro), landskap, porträtt, gatufoto, sport, ödehus och en stor klump som kan sammanfattas med "dokumentärt". Fotograferingen känns som en ständigt pågående resa med motiv som rusar förbi. Kanske är det dags att kliva av, slå fast sina bopålar, så ett frö och hoppas att något starkt växer upp.

Skomakare, bli kvar vid din läst säger det gamla ordspråket. Men var har jag min läst? Eller är ordspråket bara ett uttryck för Jante? Stanna kvar, utvecklas inte. I alla fall är det eftertanke som råder för tillfället och jag vet inte vart det bär hän sedan. Det känns ändå att det finns områden som borde penetreras ytterligare och få fastare former och mer gedigna uttryck.

Gatufoto? Fortsatt intresse finns. Huvudfåra eller starkt biflöde

Porträtt? Det känns som om jag borde satsa mer här för det är både intressant och roligt. Kanske huvudfåra

Dokumentärt? Jag undrar ändå inte om det är här jag hör hemma...

... för samtiden och dess människor är nog det som intresserar mig mest. Är det inte också den här typen av bilder som vi helst vill titta på i framtiden?  Här är nog huvudfåran

Sport? Kul att fotografera och visst är det roligt att se Marta snurra upp ett försvar men den här typen av fotografering kräver ofta långa, ljusstarka zoomar och då blir det väldigt dyrt

Men visst kan man vid sportfotografering ibland få roliga bilder. Troligt biflöde

Makro? Finns det skönare avkoppling än att till koltrastens sång titta på en naturfilm i kamerans sökare eller på skärmen? Fortsatt intresse finns men får nog ses mer som ett biflöde

Ödehus? Intressant när man väl stöter på dem. Det kräver dock ett aktivt, ständigt sökande som i stort sett stjäl tid från allting annat. Fortsatt biflöde troligast

Landskap? Borde kanske utvecklas mer? Starkt biflöde

Ja, så här pågår diskussionen med mig själv. Helt klart finns det bilder som för mig betyder mer än andra. Jag kan både charmas och imponeras av vackra makrobilder och de ger ofta en snabb och intensiv upplevelse men kanske inte så långvarig. Som en lättsmält pastill ungefär. Det hindrar inte att jag är full av beundran för de många skickliga utövarna här på FS och jag finner själv ganska stort nöje i att utforska det stora i det lilla. Trots allt föredrar jag nog bilder som ger en längre mättnadskänsla, som man ofta återvänder till, och som nästan alltid innehåller människor i olika situationer.

Uppsala Fotografiska Sällskap arrangerar, liksom i fjol, Uppsala Fotofestival. I år äger den rum 23–26 augusti och har "rörelse" som tema. Inför festivalen genomförs ett förspel nu på lördag den 19 maj vid Gränby centrum i Uppsala kl 10–18. Vi kommer bl a att erbjuda porträttfotografering för de som besöker vårt tält och jag kommer att ha mitt pass kl 14–17. Ni som har vägarna förbi, stanna till och gör oss ett besök.

På återseende

/Torbjörn

2012-05-18 12:45   Anders F. Eriksson

Måste man verkligen sortera in sig själv i ett fotografiskt fack? Visserligen är det nog så att bilderna blir bättre om man ägnar sig åt samma typ av motiv hela tiden, men om man som jag tycker det är roligt att fotografera det mesta så är ju också det värt mycket (att ha roligt alltså).

Just sportfoto är nog det som är svårast att "fuska" med (av de genrer du nämner), då resultatet oftast helt enkelt inte blir lika bra utan rätt prylar. Makrobilder är väl i och för sig hyfsat svårt att ägna sig åt utan makroobjektiv (eller försättslinser).

Om man har ett tydligt mål med sitt fotograferande (en utställning, bok, publicering i tidningar etc.) så är det nog enklare att hålla sig i en fotografisk fålla, men om man som jag fotograferar helt planlöst och har själva fotograferingen som mål blir det gärna blandad kompott :)

Svar från pic-tor 2012-05-18 13:01

Nej, man måste inte sortera in sig i ett fotografiskt fack men jag tror ändå att det kan var givande för ens fortsatta fotograferande om man ibland stannar upp och analyserar lite grand vad man håller på med. Tiden är trots allt begränsad och man kan inte hinna med allt. Liksom du tror jag också att det ibland är bra att ha ett tydligt mål med sitt fotograferande. Spretigheten minskar då förhoppningsvis och man skärper till bildkänslan.
Tack för din intressanta kommentar :).

/Torbjörn

Anders F. Eriksson 2012-05-18 21:07

Jag gick igenom senaste veckans bilder i mitt arkiv, och konstaterade att jag är rätt bra på att vara spretig om inte annat. Blev förstås ett blogginlägg om det också :)

2012-05-18 13:54   Pistol-Pete

Väldigt intressant resonemang. Jag är lite inne på Anders linje... man kanske inte promt behöver sortera in sig. Vi människor har en lustig känsla av tillhörighet som vi eftersträvar. När jag började fotografera ville jag prova allt! Det gjorde att man hade zoomar och makroobjektiv och grejer. Min nuvarande utrustning är mer begränsad och anpassad till vad jag håller på med helt enkelt. Hos mig har det växt fram genom lust. Jag märkte efter ett tag att jag tyckte det var skittråkigt att fotografera fåglar eller blommor - bort med zoom och makro! Däremot porträtt och skateboardåkning... då fick väskan göra plats för speedlites och pocket wizards istället!

Däremot tror jag inte man ska kasta ankar. Om något är roligt för stunden så kör på det, låt det ta tid... då kanske annat får stå tillbaka. Jag blev väldigt inspirerad av en duktig skateboardfotograf som påstod att om man ska bli duktig på att fota skäjt... ta då bilder på allt! Helst hela tiden... en fotograf tar bilder! Jag tror definitivt att bildseende är överförbart på olika genrer.

Tänk inte så mycket, då slipper du vara förvirrad ;-)

Mvh/Peter

Svar från pic-tor 2012-05-18 16:24

Jag pratar högt med mig själv – fortfarande – och inga beslut är tagna ;). Något ankare har jag absolut inte kastat och jag kommer fortsättningsvis även att färdas längs biflödena ;). Mina preferenser kan naturligtvis ändras efter vägen så man vet aldrig vart det bär hän. Men nulägesanalysen ser ut så här. Du har själv gjort den här analysen ser jag och kommit fram till dina slutsatser. Man inspireras hela tiden av duktiga fotografer och vill göra ett försök själv så det öppna sinnelaget är viktigt.

/Torbjörn

2012-05-18 14:52   Bert-Ola Ekh

Det är väl tur att det finns så många områden att välja mellan. Men för din del spelar det ingen roll, för du behärskar ju alla områden. Även dansparet på Studan blev ju bra, trots dina "billiga" zoomar

Ha en bra helg
Bert-Ola

Svar från pic-tor 2012-05-18 16:37

Tack Bert-Ola för den fina passningen ;)! Min 70-300 Sonyzoom är hyfsat bra men ger naturligtvis inte den kvalitet som dyrare och ljusstarkare zoomar ger.

Ha det gott

/Torbjörn

2012-05-18 15:07   lersaker

Jag känner igen resonemanget kring motivvalen , har tyvärr även samma drag i min yrkesroll som keramiker.
Men då tänker jag att allt kreativt behöver bygga på lust och intresse, och att den drivkraften får hjälpa till att styra valet av motiven. Det var kul att fota fotboll när dottern spelade, det är avkopplande att krypa runt med makro och närstudera den till synes jättetrista trädgården, det är triggande att leta lämpliga motiv på stan.
Huvudsaken för min del måste vara lust och motivation och så får motiven spreta! Kamerakunnandet tror jag hänger med inom de olika motivområdena.
Ska man ställa ut är det en annan femma, då får man nog välja bland motiven på ett annat sätt.

Svar från pic-tor 2012-05-18 16:50

Lust och intresse är naturligtvis de två ingredienser som styr mest. Liksom inom idrott är det också inom fotografin viktigt att prova på många olika "grenar". Man vet ju inte vilken "gren" som längre fram bär frukt om man inte får tillfälle att prova. Själv har jag provat på en hel del som lusten och intresset fört mig till men det är naturligtvis också en ekonomisk fråga. En del genrer, som t ex fågelfotografering och sport, fordrar mycket dyra objektiv för att bli riktigt bra. Men har man ett genuint intresse för någon gren är det naturligtvis inte fel att satsa de pengar som erfordras. Lust och intresse styr men ekonomin är alltid en begränsande faktor att ta hänsyn till.

/Torbjörn

2012-05-18 15:37   alf109

Lätt att säga kanske men, jag tror att man måste låta fotografin bli en del av livet, och inte livet en del av fotografin.
Nu är jag ju inget föredöme precis, för mig har det smält ihop till den grad att jag inte längre vet om jag lever som jag gör för att fotografera som jag gör eller fotograferar som jag gör för att jag lever som jag gör?! ;)
-affe

Svar från pic-tor 2012-05-18 16:58

Har man ett genuint fotointresse så hamnar man lätt i det läget du beskriver. Är jag särskilt intresserad av att fotografera när morgondimman breder ut sig över nejden får jag nog lägga mig tidigare på kvällen för att orka upp i ottan ;). Likadant är det med nattfotografering och förmiddagssömn antar jag ;)? Så visst styr våra intressen det sätt vi formar våra liv. Några mer än andra förstås.

/Torbjörn

2012-05-18 15:40   Marianne Bengtsson Rosander

Jag håller Med Anders och Peter, jag vill absolut inte låsa mig. Fotandet speglar väl i viss mån ens intresse och då har man ju en huvudfåra. Men biflöden till den fåran finns väl alltid.
Själv har jag satt mig i genren naturfotograf och det är ju inte litet område precis, jag skulle aldrig, som du, våga mig ut bland folk och fota. Du är så duktig på att dokumentera samtiden och det är viktigt.
Go on, är mitt råd.
Ha en skön helg
Marianne

Svar från pic-tor 2012-05-18 17:04

Jag kommer nog inte heller att låsa mig vid något särskilt område även om jag har några favoriter. Vi behöver omväxling för att inte trötta ut våra sinnen och det är naturligtvis roligt att kunna fotografera lite av varje. Du har ett fantastiskt fint öga för både form och innehåll i det du fotograferar och den gåvan ska du naturligtvis fortsätta att förädla och samtiden lär nog inte bli av med mig i fortsättningen heller ;).

Ha det gott

/Torbjörn

2012-05-18 17:26   ztenlund

Det där har jag funderat på lite till och från faktiskt. Någon egentlig slutsats har jag inte, men det går att upptäcka vissa saker som det blir mer av än andra. Ofta upptäcker jag också något som jag egentligen skulle vilja ha med, men som inte blir av, blir för dåligt eller så är jag för feg. ;) Det är just det som jag(/man) borde ge mig(/sig) på. En spark i ändalykten, helt enkelt.

Svar från pic-tor 2012-05-18 17:42

Jo då, en spark i baken i rätt ögonblick kan göra susen ;). Vad är vi rädda för egentligen? Så länge man inte skadar någon är det bara att köra på. Själv har jag med åren blivit mindre finkänslig och kanske en aning "elakare" och det har bara varit positivt för mitt fotograferande ;).

/Torbjörn

2012-05-18 22:20   tomazon

Du Torbjörn, den där sista bilden gillar jag skarpt. Rött hus mot blå himmel är liksom helt rätt o så ett litet puffmoln som om en indian precis varit där på ett besök.

Vad det gäller att välja väg, så är mitt råd att följa ditt hjärta.

mvh Tommy