Tobbes blogg

Tankar kring ett fotografi

Den unga flickan står med sin gitarr i Gamla stan. Lite blygt prövar hon några ackord med mycket lätt anslag. Hon använder inget plektrum utan smeker strängarna med sina fingrar. Kanske nynnar hon på någon melodi. I så fall mycket tyst, för tyst för att överrösta det ständiga eftermiddagssorlet. Helt kort stannar jag till för jag vill verkligen höra vad hon tänker sjunga. Men än är hon inte beredd. Först måste hon repa tillräckligt med mod och känna att ackorden sitter som de ska.

Jag ser att hon tar det öppna G-ackordet med lillfingret på e-strängens "g" och ringfingret på h-strängens "d". Så verkar de flesta göra i dag. Klangen på ackordet blir lite fylligare än om man bara använder e-strängens "g". Själv använde jag den senare varianten för jag tyckte att jag aldrig fick någon styrsel på mitt lillfinger. Jodå, jag har också stått på gator och torg med gitarr och sjungit. Men inte ensam utan tillsammans med andra och för mycket länge sedan. Det var på 60-talet och vi sjöng bl a en hel del s k protestsånger. Jag hade en tolvsträngad Bjärton som lät så fantastiskt fint ända tills locket sprack. En pytteliten spricka bara men klangen var borta. Hagströms musik i Gävle, där jag en gång köpte gitarren, monterade en ny stränghållare för att motverka uppkomsten av nya sprickor men för mig hade instrumentet förlorat sin själ och jag fann ingen glädje längre att spela på det.

En vän från gymnasietiden i Gävle dök oväntat upp i Uppsala och i mitt studentrum satt han länge och spelade på min något tilltufsade Bjärton. Du får köpa den om du vill, sade jag. Affären blev snabbt avklarad och gitarren försvann ur mitt liv. Året är 1971. Vännen gjorde sedan raketkarriär inom Försäkringskassan. Vad som blev av min f d gitarr vet jag däremot inte. Jag köpte mig en ny sexsträngad Epiphone som jag fortfarande har kvar och som nästan är i nyskick. En väldigt fin och välklingande gitarr men den ligger för det mesta ospelad i sitt fodral numera för jag kan inte längre lita på mina öron. Hörselminnet och öronen har nämligen olika uppfattningar om hur det ska låta och i det här fallet sätter jag större tilltro till hörselminnet.

För att återgå till flickan med gitarren i Gamla stan – 40 år senare, så undrar jag naturligtvis vad som så småningom kom över hennes läppar. Vilken är hennes repertoar, eller "vad kör hon för låtar" som man skulle skriva i dag, får jag fortfarande grunna över. Jag hade ett tåg att passa och drog i väg. Kanske möts vi igen någon ljummen sommarkväll i Gamla stan. Då ska jag stanna till och lyssna på hennes sång och det mjuka anslaget på King-gitarrens strängar.

På återseende

/Torbjörn

2012-06-05 15:18   alf109

Bild och text är ofta en fin kombination.
Kul att läsa dina reflektioner över en gatumusikant Torbjörn.
Har märkt själv att med ålder kommer minnena tillbaks i alla möjliga situationer.
Just detta med musik är nog extra start av flera skäl, dels var vänskapen något
speciellt och dels tror jag att musiken är det språk som ligger närmast vår känslor.
Jag spelade ju själv i band ganska länge i min ungdom, och just detta skapande
tillsammans är något som jag alltid kommer att bära med mig.
-affe

Svar från pic-tor 2012-06-05 20:39

Fotografiet fungerar i det här sammanhanget lika bra som Madeleinekakan gjorde på Prousts tid. Dörren till minnenas förråd öppnas och scenerna spelas upp på nytt. Jag håller med dig om kraften i musiken. Jag hade ju förmånen att få leva i en tid då utbudet av musik plötsligt exploderade och jag minns fortfarande när en kille tog med sig Sgt. Pepper till skolan och musikläraren spelade upp den på skolans proffsiga ljudanläggning. Musikläraren fick naturligtvis övertalas att spela skivan men efteråt såg vi alla hur tagen han var av musiken.
Tack för din trevliga kommentar.

/Torbjörn

2012-06-05 20:24   Marianne Bengtsson Rosander

Jag minns er när ni spelade en gång utanför Konsum och på min studentskiva förstås den 12 maj 1968.
Du skriver väldigt trevligt och den är en fröjd att läsa dina rader och följa med i dina funderingar.
Ha det så bra vännen
Marianne

Svar från pic-tor 2012-06-05 20:50

Jag minns mycket väl när vi spelade på din studentskiva och kanske minns jag spelningen utanför Konsum också. Det kan väl inte hampa sig så att du även har bilder från det tillfället? Vad roligt att du finner nöje i att läsa mina små betraktelser från förr. Betraktelser som runnit till tack vare en ung, blyg flicka med gitarr i Gamla stan.

Må så gott
/Torbjörn

Marianne Bengtsson Rosander 2012-06-06 09:42

Tyvärr, den enda bild jag hade av dig med gruppen är den du fått
Marianne